en-Att vara vuxen med andra vuxna..

04/11/2019

Ofta har jag lyssnat på dialogen mellan skola och föräldrar och vice versa. Samtalen kan vara beklädda med misstro, klander och till och med riktiga utbrott mellan vuxna. Minns ett tillfälle när jag bjöd in föräldrar till ett föräldramöte och hade ett samtal på telefon för att de verkligen skulle känna sig inbjudna. Vi ville ju att så många som möjligt verkligen kom till mötet.  Det visade sig i samtalet att den inbjudna föräldern avböjde att delta eftersom en annan förälder "kanske också skulle kunna vara där, och det blir ju inge bra..". Häpen tystande jag med telefonen i handen, jag visste inte hur jag skulle hantera det där och då. I efterhand tänkte jag att jag absolut hade kunnat vara mer vuxen och sagt något som till exempel " - Hur skulle det vara om vi alla kommer till mötet som vuxna..? Det är väl det minsta våra barn kan förvänta sig av oss?" Men jag tvekade och sade inget. Konstaterade tyst. Sedan dess har jag allt oftare valt att säga det som behöver sägas, och det fungerar fint. Alla vinner ju på det. Hur ofta "säljer vi inte ut på oss", är tysta, istället för att generöst och ärligt säga det som behöver sägas - utan affekt? Hur ofta missar vi möjligheten att tydligt vara vuxna med andra vuxna? Varje vuxen har ett ansvar att vara vuxen och föräldrarnas relation till barnens lärare och skolan i övrigt har en större inverkan på barnen än vad vi först kanske tänker på. 

Ämneslärare arbetar med sina 150 elever (en vanlig siffra), och därutöver finns i bakgrunden 300 föräldrar, vårdnadshavare, bonusföräldrar och en och annan släkting. Det blir nära 500 personer som direkt eller indirekt har en inverkan på lärarens arbetsmiljö. När jag själv gick i skolan på 60-talet var det något enstaka möte på skolan har jag fått höra. Det var den kontakten föräldrar hade då. Utvecklingssamtal fanns inte och telefonsamtal var ytterst ovanligt. De samtal som läraren eventuellt hade med en enskild förälder och dess barn handlade då vanligen om vad som inte fungerade för barnet i skolan - om ordning och uppförande. Ingen vill ha den tiden tillbaka, men det är uppenbart att uppdraget som lärare idag är en helt annan värld. Tack och lov. 

Att lärarens uppdrag har helt nya utmaningar idag än på 60-talet, det vet vi. Med det följer nya krav på vad vi behöver erbjuda lärarstudenterna i deras förberedelser inför sitt yrkesutövande. Trots att min begränsade bild är min bedömning att det vore gynnsamt för hela samhälle om vi i mycket högre grad inkluderade elever och lärarstudenter under sin utbildning, precis som i skolan. Lärande förutsätter inte inkludering men det gör en stor skillnad för motivation, dynamik och utveckling. Jag vågar påstå att det skulle bidra till att antalet lärarstudenter som inte fullföljer sina studier, minskar. 

Det är hög tid för oss att uppgradera lärarutbildningarna över hela linjen och stärka våra blivande lärare med praktisk värdegrundsarbete, kommunikations- och ledarträning. Blivande lärare borde få de allra bästa förberedelser som vårt samhälle kan uppbringa.